I slutet av september 2010 så slutade min kropp att fungera, det var ett jäkla gnäll på den helt enkelt! Axeln, nacken, skuldran o ryggen tyckte jag var värst, men jag hade oxå väldig ont på skinkan o ned i benet typ ischias. Jag blev sammanlagt heltidssjukskriven i fem veckor. Eftersom allt mitt onda sitter på högersidan så kändes det som om jag lutade åt höger hela tiden, väldigt tröttsamt! Nacken o skuldran blev bättre medan jag var hemma. Men resten, not so much. När jag sen började jobba halvtid blev det bra mycket värre i benet/rumpan/ryggen... :(

Tillbaka på halvtid o det redan efter någon timme gjorde minst lika ont i kroppen som innan jag blev sjukskriven, så sa jag till min chef som var alldeles ny (på alla sätt) att detta inte kommer att funka. Jag hade sedan våren varit mycket i ett annat lag på vår avdelning då det alltid saknades folk där, men jag fick aldrig lära mig hela laget utan jag stod fast på ett eller två jobb istället för att rotera på alla, som då var nio stycken. Det sliter ju en del på kroppen. Så jag sa till chefen att jag nog bör lära mig hela det andra laget som inte monterar riktigt lika stora tunga o otympliga grejer som kardanaxlar, avgassystem, bränsletankar mm. Inget hände... mer än att jag till sist inte klarade av mer än två jobb i mitt eget lag heller... då hade jag jobbat fyra veckor på halvtid o blev inte ett dugg bättre eftersom jag fick jobba med samma grejer som jag fick ont av.

Hade börjat hos sjukgymnasten o fått övningar o akupunktur, inget tycktes hjälpa i början... så jag tog mod till mig o gick till en naprapat, efter första besöket kände jag mig "rak" för förska gången på evigheter! Dock kände jag mig svag i ryggen. O just i den vevan fick jag ett erbjudande från chefen att jag kunde få testa i ett tredje lag som var vid sidan av produktionsbanorna. Nu är det ju så att man måste testa på olika jobb inom sin egen avdelning innan man blir förpassad till personalansvarig. Så det var ju bara att testa, dock var det så himla tunga grejer att det helt enkelt inte gick alls. :(

Nu hade jag gått hos naprapaten några gånger o ischiasvärken var iaf borta *halleluja* Men då inser jag att mitt ondaste onda först nu kommer upp till ytan, höften (där den mesta värken kommer ifrån) o värken som går ner på utsidan benet o ner till foten. Ischiasen tog helt enkelt fokus från allt det andra. Den här värken har jag absolut fått från den här avdelningen, då man går i sidled (som en krabba) hela dagarna, oftast åt ett o samma håll. På andra avdelningar står man på en "rullande trottoar" så man slipper gå just i sidled o gå mindre över lag. Sen är det ju nåt med några av mina ryggkotor som inte är helt bra, svullet o ömt!

Men om vi ska återgå till jobbet... Ont om personal gjorde att jag återigen fick stå fast på vissa jobb *suck* innan jag till sist fick gå lärling o lära mig det andra laget. Men efter en vecka så insåg jag att det inte heller kommer att funka... värktabletter, spikbälte o halvtid... trots det inte bättre... så efter 8½ vecka på halvtid o personalansvarig äntligen kontaktas så säger de helt sonika att efter som jag inte har nån mer sjukskrivningstid efter julledigheten så är jag ju i o med det "frisk" o är då inget problem längre, det är bara att jobba liksom. :mad: Var inte särskilt glad just då, bröt ihop faktiskt... allt kändes bara så hopplöst! Hade jag fått testa de olika lagen direkt hade jag ju fortfarande varit sjukskriven o fått lite hjälp. Men nu fanns det ingen personal o inget kunde hända...

I samma veva får jag brev från försäkringskassan som inte vill ge mig några pengar för december då jag är sjukskriven längre än vad man ska för den/de åkommorna jag har... *morr* Så de har skickat tillbaka mitt läkarintyg för kompletering. Ringer läkaren dagarna innan jul halvt hysterisk, får då dessutom veta att han slutar vid årsskiftet *suck* Så nu brann det i knutarna! Snacka om att ha det knapert liksom, knappt sju tusen från jobbet räcker ju inte ens en liten bit... :( Som tur var verkar det som om läkaren gjorde en sista bra insats för jag fick pengar den här veckan!

I fredags var jag hos sjukgymnasten igen, jag var klart bättre i ryggen efter ledigheten. Det var till o med så hon lät lite förvånad när hon sa: nu kan jag känna dina ryggkotor för första gången o du är inte lika svullen o spänd! Hade iofs jävligt ont under ledigheten oxå, speciellt efter de långa bilfärderna... de var då sannerligen ingen lek för kroppen. (Sitta ner är inte helt skönt långa stunder.) Vilket satte sina spår på humör o tålamod. Men med promenader så blev det så sakteliga bättre, även om jag inte kunde göra allt utan smärta.

Höften är o förblir ett problem så länge som jag är på den här avdelningen verkar det som, den snedbelastningen som är konstant passar helt enkelt inte min kropp längre... Eftersom jag fick det glada beskedet att jag ansågs som "frisk" efter ledigheten fanns det inte så många andra alternativ än att gå o jobba så länge jag nu klarade av det o sen sjukskriva mig igen för att få hjälp. Helt rubbat!

Så jag blev smått glad igår när jag kommer till jobbet o chefen kommer o säger att han tydligen pratat med personalansvarig precis o att hon kanske inte kunde hjälpa mig men en annan snubbe som hade lite mer övergripande syn på volvo kanske kunde det. Så jag ska väl få till ett möte med honom verkar det som iaf. Så det är väl alltid en början. Värktabletter, spikbälte o att ha en lärling har gjort att jag trots allt har mäktat med de här två dagarna. Idag kom en facklig representant förbi o snackade lite... man kan väl säga att allt inte gått till som sig bör... men men, bara det blir bra till sist så skiter jag i resten!

Så ligger det till!

Visst är det muntert värre ;)

Nu väntar jag bara på brakförkylningen oxå, har ju umgåtts med en hel hög med sådana ett tag nu o fler finns på jobbet, men än så länge *peppar peppar* har jag klarat mig o jag hoppas det fortsätter så!

Slut för idag!

Kram