Förmiddagen var hyfsat lugn för min del. Packade ihop mina pinaler inför resterande vistelse på Dalarö och vad som komma skulle, att jag sen hade åkt ifrån en del viktiga saker hemifrån är ju en annan historia, det blir lite mer spännande så ;) I bilen på väg ut till Dalarö, då kändes det lite pirrigt helt klart, nu blev det liksom på riktigt på nåt vis.

En släktträff med brudens släktingar skulle det hinnas med dagen innan bröllopet, så blev det. God mat och trevligt sällskap skadar ju aldrig. De flesta av brudens bröllopsnerverna hölls i schack även om det kom lite smygande mot kvällen, men jag måste säga att det ändå var förvånandsvärt lite! Det var klart överkomligt, jag var lugn iaf, kanske hjälpte det.

Helt lugn som synes! ;)

Är väl iofs ganska sällan helt hysterisk av mig (så länge jag fått mat i mig iaf ;)), speciellt som det inte är mig det ska handla om. Visst var jag lite nervös inför talet jag skulle hålla, men på nåt sätt ändå lugn... mitt motto har de senaste veckorna definitivt varit; Det löser sig!

Men så har jag övat så fort jag fått en stund över oxå i över en vecka, läskiga saker kräver förberedelser. Sen blir man ju aldrig riktigt färdig tycker jag, små ändringar hela tiden. Tal är inget jag sysslar med sådär till vardags precis, så det gällde att ligga i. Kunde det utantill, innehållet var alltid detsamma, men meningarna var det inte. Men jag kände att det inte gjorde så mycket, bara allt var med. =)

Fick nattat den trötta bruden med en stunds snattrande innan jag gick in till mig och fixade naglarna, kollade på ett avsnitt av One Tree Hill och övade lite till på talet innan jag somnade strax innan två på nattkröken... timmarna gick liksom. Men somnade ganska omgående när jag väl la huvudet på kudden.

 

I morgon smäller det! =D

 

Puss & Kram