Rastat Kottarna
En helg med syrrans ungar hade planerats sedan ett tag tillbaka, nu var den här. Började dagen med nåt så roligt som tvättstugan och lite städning, yey. Mötte upp Sarah och kottarna på Backaplan så jag kunde handla till katterna. 22 kg torrfoder och 110 kg kattsand, värsta träningspasset =) Några kassar mat och dricka till folket oxå. Jag fick köra bil för första gången på tre veckor, det var en märklig känsla och kändes faktiskt redan ovant, skumt.
Hemma hos mig fixades det lite popcorn och plockades ihop lite smågodis och fyllde flaskor med dricka att ta med till bion som vi skulle på. Bion för dagen var Flygplan.
Filmen var lite småvitsig för oss vuxna som tur var, kidsen fattar ju inte alla gliringar och skämt som vi gör, men de tyckte filmen var jättebra som tur var.
Syrran var med på filmen men åkte sedan hemåt. Ungarna och jag traskade genom stan och tog spårvagnen hem, vilket alltid är lika uppskattat =) De fick bestämma middagsmat, pizza med hemleverans blev det. Att pizzan kom och knackade på dörren var förstås oxå en stor happening, sånt händer inte på landet i Ljungskile ;)
De var visst väldigt trötta, klockan åtta gick de och lade sig och sen såg jag inte dem mer den kvällen =) De fick sova i min säng medan jag tog soffan. Den brukar vara skön att somna i men att försöka sova i var ju något helt annat... det blev inte många timmars sömn. Vaknade dessutom halv 6 och kunde inte somna om.
Ungarna vaknade vid sju. Frukost intogs och sedan tog vi spårvagnen redan strax efter åtta mot stan och slottskogen. Såklart började det regna när vi klev av spårvagnen, så vi fick ta skydd under träden den lilla stunden det öste ner, men sedan kom det inget mer från ovan som tur var.
Planen var att gå på naturhistoriska museet, men det öppnade inte förrän klockan elva, så vi hade drygt två timmar att slå ihjäl.
Vi började uppe hos djuren i inhägnaderna för att sedan titta på pingvinerna och sälarna. Korv med bröd intogs innan vi traskade vidare. Clara vart lite putt och ville inte gå mera... så det tog en faslig tid att gå till lekplatsen... men när hon väl fick se lekplatsen blev det annat ljud i källan =)
En timmes lek blev det innan vi knallade vidare mot museet, fast helst hade de nog åkt hem igen. Men ännu en gång blev det bra så fort vi kom in genom dörrarna.
Kan inte påstå att det hade hänt så mycket sen jag själv var där i skolåren... men ungarna tyckte det var toppen =)
Tog vagnen till stan, stoppade i oss lite mat innan vi hoppade på nästa spårvagn hemåt. Jag fixade ihop lite sallad till lasagnen som syrran plus sambo skulle komma med. Kottarna kollade på Lejonkungen, de var ganska trötta efter dagens äventyr.
Det blev ett trevligt slut på en toppenhelg! Noah & Clara verkade nöjda med helgen och längtade redan till nästa besök på lekplatsen =)
Until next time...
Puss & Kram
10 dagar kvar!
Nu närmar det sig ett besök i storstan igen, längtar!
Den här gången ska det underhållas på hög nivå! =) Ska bli så roligt! =)
Det blir en blixtvisit i Stockholm den här gången. Åker på fredagen redan klockan 6 i ottan och hem igen strax innan 8 på lördag morgon. Vill inte vara ifrån lillkillen Mascot för länge. Sen ska ju stockholmarna på kattutställning på lördagen och eftersom jag inte ska ställa ut så kändes det som jag lika gärna kunde åka hemåt på morgonkvisten. Så så blir det! =) Det blir nog kanon ändå!
10 dagar kvar! =)
Puss & Kram
D-vitamin
Tänkte jag skulle testa det här i vinter.
Läste att här i Göteborgsområdet lider ca: 62% av 8-åringarna av D-vitaminbrist, lite bättre än 82% av ungdomarna i Norrbotten. Så jag tänkte att det nog inte kunde skada att testa själv. Efter att ha läst: http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin känner jag ännu mer att det är värt att testa. Så det gör jag nu sedan en vecka tillbaka ungefär. Det är kanske inget gladpiller, men om jag kan hålla mig ovanför vattenytan så skadar det inte.
Äter du D-vitamintillskott? Andra tillskott?
Puss & Kram
R.I.P.
Vissa veckor är jobbigare än andra...
Älskade Björn har lämnat oss alldeles för tidigt... 3,5 år fick vi njuta av denna underbara katt!
Han har länge haft problem med växande tandkött och trots operation och medicinering så har ingenting hjälpt. Han måste haft ont, men han har inget visat... rund och go har han varit hela tiden. Jag har länge vetat att den här dagen skulle komma, jag visste bara inte när jag skulle ta steget...
Men så fick han problem med kisseriet och jag visste att stunden jag bävat för var här. Det är alltid lika jobbigt och man är helt förstörd. Den här gången var det förvisso en vänlig veterinär, men hon skulle ställa en massa frågor och ge katten komplimanger... som om det inte var jobbigt nog. =(
En annan sak, det är snart så man får börja spara för att ha råd att ta farväl av sina fyrfotade vänner. Bjåstjärnan är i mitt fall det smidigaste att åka till. Man behöver inte boka tid, bara att komma. Klarar inte riktigt av att boka tid för sånt här. Sist de höjde avgiften tyckte jag det var att ta i. Men efter senaste höjningen skulle de ha 933kr!!! =O
Jag kan inte låta bli att undra om vi inte hade haft mindre vildkatter och övergivna katter om folk hade tyckt att det var värt att ta ett värdigt farväl än att bara överge dem? Men med sådana priser...
Vila i frid Björn! ❤️
Puss & Kram
Kvalitetstid
De senaste tre veckorna har jag längtat hem extra mycket! Varför?
Jag har längtat hem till denna underbara lilla kille! ♥ Ljuvligare varelse får man leta efter tror jag... från dag två har han kommit knatande till mig och sökt sig till mitt ansikte, kastar sig på rygg när man gosar med honom och knattrar/spinner! ♥ Han vill gärna pussas och kommer troligen att bli som sin far som gillar att slicka på mina armar när han gosar ♥
Vet faktist inte om jag har haft en sådan charmör förut, isåfall kommer jag inte ihåg det =) Kan man verkligen sälja en sådan här hjärteknipere? Det är ju frågan... den som lever får se ;)
Han heter S*Långängens Mascot
Puss & Kram
På G
Oktober ser lovande ut vad gäller träningen såhär långt. 920 minuter eller 15 tim 20 min har jag fått ihop på sjutton dagar. Känner mig nöjd! =) Kan inte säga att jag märkt nån direkt skillnad på utsidan, men insidan börjar kännas starkare. Fötterna (framförallt hälarna) är lite slitna och gör en smula ont dock. Jobbskorna är inget vidare och hjälper såklart inte till... men har i dagarna fått nya, så vi får väl se om det hjälper något. Men jag har traskat en hel del oxå...
Jag har traskat hem från jobbet alla dagar jag inte tränat utom en den här månaden. Det har till och med blivit promenader istället för träning då jag varit hur trött som helst eller för att vädret har varit kanon. Då är liksom dagens motion avklarad i och med det. Känns som om jag är inne i en promenadperiod just nu, hoppas bara hälarna håller sig hela framöver, trasiga fötter är inte direkt kul... så håll tummarna!
Hej och hå, en dag i taget!
Bil vs Buss
Grinchen har varit en trogen vän i tre år och vi har många roliga resor i bagaget. Jag har älskat varje stund bakom ratten! =) Att lämna tillbaka honom var riktigt tufft, var helt förstörd där en stund. Men nu är det gjort och när det hela hade lagt sig en smula så kändes det rätt bra. Jag har ju trots allt ältat det här i minst 1½ år...
Hur roligt det än har varit så har det satt sina spår i plånboken. Nu har den sista avgiften dragits från lönen så nu ska det bli lite lättare ekonomiskt framöver, det ska bli så skönt! Snart kanske man kan börja andas lite lättare igen och slippa ha ont i magen. Sover redan lite bättre vilket är ett plus.
Såhär i efterhand har jag räknat lite... En helt vanlig månad kostade Grinchen mig ca 5000 kr, vilket blir nästan 170 kr om dagen!!! De dagarna då jag bara kört till jobbet (ca 1 mil), blir det jävligt dyrt att åka fram och tillbaka till jobbet!!! Skrämmande vad det kan kosta! Så om jag tänker pris per dag, då har jag tjänat in ett månadskort på TRE dagar!!! Helt jävla galet!
Blev extra glad när vi fick ett förmånskort på jobbet, inget betalkort eller så, utan ett medlemskort fullt med rabatter och erbjudande på en himla massa ställen. Vi kan även logga in på en sida och se allt som rör vår lön och en massa annat. Bland annat kunde man köpa ett årskort för kollektivtrafiken som dras på lönen varje månad, så bra! =) 357 kr/mån är lite bättre än att behöva punga ut med 4300 kr i ett svep. Och bra mycket bättre än 5000 kr i månaden som innan med bilen. Dessutom slipper jag höjningen till årsskiftet, rätt nöjd! =)
Som det känns just nu så är jag inte direkt sugen på bil igen faktiskt. Vi får väl se hur det blir när jag måste handla till katterna... men jag har kollat upp lite med bilpool och jag ska nog gå med i en sådan vad det lider. Dessutom har jag blivit lovad shoppingskjuts av en vän, tack för det! =)
Det som känns jobbigast är att inte kunna planera kattutställningar som jag vill, måste ju kolla upp med skjuts innan. Det känns inte så kul, jag är van att klara mig själv och har alltid gjort... men det löser sig väl i halvlek, eller så får jag stanna hemma helt enkelt.
Åka till veterinären är en annan halvjobbig grej, men det löser sig nog på ett eller annat sätt.
Fortsättning följer, men än så länge känns det helt okej att åka kommunalt!
Hej så länge...
Puss & Kram
Tack!
Mitt varmaste TACK för alla snälla och uppmuntrande ord på fb, mail, sms och samtal angående min situation det gångna året!
Det är tydligt att jag inte är ensam om att känna såhär, bara det är en liten tröst. En dag i taget, en fot framför den andra och så är man iaf på väg :)
Träningen går som på räls den här månaden so far, känns bra!
Fick blommor oxå =) Tack! ♥
Over and out!
Kris
Hej på er.
Nu var det väldigt längesen... sist jag skrev något var det sommar, nu har det hunnit bli höst. Det finns många anledningar till det, men den största är att jag inte mått så bra. Inte alls bra om jag ska vara ärlig. Senaste året har minst sagt varit en prövning. Deprimerad är en annan beskrivning, vilket hade sin kulmen under sommarmånaderna. Allt annat runtomkring mig har just fått vara runtomkring, har inte orkat engagera mig så värst mycket i något eller någon...
Även om inte så varit fallet så har jag känt mig som ensammast i hela världen. Nog för att jag lever ensam (frånsett katterna), så känner jag mig vanligtvis inte ensam, iaf inte hela tiden. Jag älskar facebook, men det har tagit över mer och mer. Då menar jag inte tiden facebook tar rent allmänt, utan mer att mycket kommunikation sker just där. Vanliga telefonsamtal är lika ovanliga som att få ett vanligt brev på posten snart... Jag har blivit lika dålig på det själv, så jag säger inte att det är alla andra, absolut inte.
Att leva ensam har blivit svårare ju äldre jag blivit, kanske inte så mycket för min egen del utan för människor runtomkring. Visst, alla andra har fullt upp med sitt och sina, alla har sitt liv och sina prioriteringar. Men som ensam platsar man inte riktigt bland par eller familjer, även om jag själv inte alls skulle ha något emot dessa sällskap ibland. Men jag skulle aldrig tvinga mig på... det är inte riktigt min grej.
Ensam med mina funderingar, tyst telefon och kommunikation via tex facebook så undrar man hur länge det skulle dröja, om det skulle hända mig nåt så allvarligt här hemma att jag avled (nej, jag är inte själmordsbenägen), innan någon märkte min frånvaro? Jobbmånader undrar såklart jobbet vart man håller hus förr eller senare, men på ledigheter och semester?
Det jag mått allra sämst över är usel ekonomi, finns inget som får mig så nere som just det. Har haft en jättefin bil i tre år nu, men det har kostat mer än det smakat, åtminstone med förra förlustaffären av bilköp i bagaget. Det blev inte bättre om jag säger så och jag såg ingen riktig lösning på problemet, vilket gjort att jag mer eller mindre kört huvudet i sanden och hållt andan. Man blir liksom oförmögen att ta tag i det.
Men det finns ljus i tunneln!
Bilen har jag sagt farväl av efter det tre år långa kontraktet. Har blivit bra på att ringa runt och ordna upp med det ekonomiska och med olika abonnemang, så nu finns det iaf hopp! =) TACK och lov att det finns lösningar på problemen bara man kommer upp lite ur hålet man grävt sig.
Sakta men säkert blir det bättre och på sikt blir det nog riktigt bra! =)
Jag har tränat väldigt sporadiskt, jag har inte tyckt att det varit roligt att laga mat... vilket gjort att jag ätit mycket skit... vilket såklart har visat sig på min kropp med pluskilon. Inte speciellt nöjd med det kan jag säga! =( Men jag är inte precis förvånad... just när jag tänker på det tycker jag inte direkt om mig själv.
Jobbsituationen är väl inte heller optimal alla gånger, men det är som det är.
Så det har verkligen varit ett toppenår på alla plan... NOT!!!
Det enda som jag riktigt uppskattat det senaste året är kattutställningar med Maccan ♥ Men mot slutet har inte det heller hjälpt riktigt...
Jag är egentligen en glad skit som älskar att flabba, kivas och umgås. Känns inte som om det varit så mycket av den varan. Men det ska bli ändring vad det lider.
Ljuset i tunneln blir sakta starkare, har blivit vän med tanken att vara utan bil, åker buss och spårvagn som jag gjorde förr, har börjat träna igen! =) Maten är det fortfarande lite sisådär med, men en sak i taget... mitt mål är att vara på banan fullt ut till årsskiftet. Mer om det nya livet i ett annat inlägg...
Så om någon undrar varför jag varit annorlunda det senaste så kan det här vara anledningen...
Puss & Kram