♥ Ett år senare
2015-05-28 @ 21:27:00
Allmänt
Permalink

I helgen var det ett år sedan jag skadade fingret på en prisbuckla. Trodde jag skurit av mig halva fingret, satan vad läskigt det var. För att inte tala om allt blod!!!
Att ta mig till soffan med en binda lindad runt fingret var en prövning då jag inte visste om jag skulle klara av stegen ända fram utan att svimma. Inte bästa tänkbara senariot en fredag efter midnatt när jag hade en hel utställningshelg framför mig.
Efter minst 15 minuter på rygg i soffan hade smärtan avtagit och jag hade slutat darra. Det var tid att se hur allvarlig skadan egentligen var... Samlade kraft och tog mig till toaletten. Virade upp bindan och tittade på det stora djupa jacket...
Vaknade upp på tröskeln till toaletten med bultande finger, vatten och blod överallt! Fattade ingenting! Första tanken var: vad skulle jag göra här?? ;)
Det tog en stund innan jag fattade vad som hade hänt. Toaletten var helt krossad, halva bakstycket hade ramlat av. Hittade som tur var vredet till vattnet så jag inte fick översvämning iaf. Det sargade fingret kvarstod dock. Mådde inte prima och ville inte köra bil, så jag hittade mina "strips" som man drar ihop sår med och plåstrade om fingret efter bästa förmåga och gick och lade mig.

Ringde sjukvårdsupplysningen på morgonen, det hade antagligen gått för lång tid för att sy då, så det var bara att fortsätta med tejpen. Utställningen rullade på ändå, jag kunde mest peka ;) Kunde inte riktigt räta på fingret, för gjorde jag det fick jag en enkelstöt... typ. Vilket hände mer än en gång!! AJ!
Det tog en stund innan det läkte ihop, men till sist gjorde det ändå det. Men jag hade ingen känsel på den sida fingret. Det var lite läskigt. Ett år senare ser det fint ut och syns inte så mycket, jag tänker inte på det själv längre.
Men känseln är inte bra, den har blivit mycket bättre, men är långt ifrån bra. När det är kallt fryser det fingret extra mycket. Men det ska väl bli bättre hoppas jag. Diabetessköterskan sa att nerverna växer långsamt, ca 1 mm om året!!
Det är ändå skönt att det gick såpass bra ändå, jag får lite ont i magen när jag tänker på hur illa det kunde gått, ensam hemma och allt. Jag kunde lika gärna ha skurit upp mig jävligt illa om toaletten spruckit på något annat vis. Jag får vara tacksam över att jag lever rent av.
Med livet i behåll traskar jag vidare...
Puss & Kram
Kommentarer
Trackback