Nu börjar det börjar dra ihop sig... bara några ynka dagar kvar till den stora dagen för brudparet =)

Det började för min del en dag i början på augusti förra året då den blivande bruden var i Göteborg på besök. Vi hade chansat lite med vädret, halvmolnigt var det men vi ville till Hönö, å så blev det. Där sitter vi i färjekön och väntar när jag får frågan om jag vill vara tärna på hennes bröllop =) Min reaktion kan jag inte riktigt beskriva... blev nog helt ställd... även om jag redan visst att det skulle bli bröllop, så hade jag inte tänkt längre än så... men jag blev såklart glad! Dock var det enda jag fick ur mig: Då är jag iaf bjuden! ;)

Det kanske inte är det svaret som förväntas av en, haha! Men det är väl tur att vi känner varandra så bra att det funkade, för tärna är jag, tacka nej var aldrig ett alternativ. Så på den vägen är det...

Att jag sedan efter att mitt besök åkt hemåt igen fick surfa runt och kolla vad sjutton jag egentligen hade tackat ja till var ju en helt annan sak ;) Trots en del rädslor inför vissa saker kände jag att det ordnar sig nog, det brukar det göra. Dessutom är rädslor till för att komma över!

Möhippan hade helt klat en del rädslor inbakade, för inte fasen ser ni mig på ett offentligt badhus så ofta, snarare typ aldrig. Men det gick hur bra som helst, det var bara att koppla bort allt och "Just do it!" Kändes bra efteråt =) Möhippan gick vägen med bra hjälp och bruden verkade nöjd, så på det hela taget gick det ju fint!

Klänning skulle måttbeställas, när vi efter många om och men hade hittat en vi båda gillade... det var klart stressande att glo på tusentalsbilder och försöka hitta någon, det har nog varit det jobbigaste. Att sedan vänta på att få se om den passade var en smula nervöst, hade vi mätt rätt??? Men det mesta blev bra, den var lite i längsta laget bara. Men det fixade brudens mor galant! =)

Vill ni se hur den ser ut? Kolla här! ;)

Det är färgtema på bröllopet ;) Visst ser det spännande ut!?!? ;)

Hur det kommer att se ut på riktigt får vi se senare... visst är det spännande!? ;)

 

Nu är det liksom bara den stora dagen kvar, slapp ju läsa nåt i kyrkan, det måste jag säga att jag är väldigt glad för. Prata inför folk är inte riktigt min grej om man säger så, även om det inte är hälften så jobbigt som det var under skoltiden, då ville jag bara "försvinna". Nu gör jag det bara, men det får bli som det blir och med egna ord funkar det, men att läsa något någonannan skrivit är värre, av nån anledning brukar jag kasta om orden i meningar, det blir samma innebörd, men en annan ordföljd, det är kanske inte så lyckat om man ska läsa någonannans verk. ;)

Hur som helst så kommer det bli vackert, tårfyllt och fantastiskt på lördag, det är jag helt övertygad om! =D