♥ Dagen efter, härliga tider! =)
Vaknade till liv strax efter nio då telefonen tjoade att jag fått ett sms. Efter snattrande, frukost och ännu mera snattrande och såklart några rundor med kattungegos begav jag mig...
TACK för en jättetrevlig vistelse!!! =) I'll be back! =)
Mot Härrydaskogen bar det iväg. Helena skulle ha hjälp med att få upp en takbalk i sitt "kök". Efter att ha rivit lite väggar så tyckte taket att det var lite tungt och började sacka och knäppa oroväckande. Så efter en hel del abrovinscher med stöttor, ångest och förebyggande arbete från Helenas sida så var det äntligen dags att en balk skulle upp.
Fem meter lång och femtio kilo tung var balken som skulle upp. Har aldrig satt dit nån balk förut, men var inte särskilt oroad, hur svårt kunde det vara? ;) Helena och hennes granne hade klurat i veckor på hur balken skulle komma på plats... grannen hade dessutom "uppfunnit" en lyftanordning, det var ju kanon liksom, allt löser sig =)
När jag kommer dit är grannen redan där och balken har fått en liten sågning för att passa. Så där ligger balken i hallen och väntar, dock åt fel håll, men det är inte värre än att vi får bära ut den, ta en svängom på gräsmattan och sen in med den stabila pjäsen igen.
Sen gick det FORT! Vips låg den uppe på stödstolparna (stämp). Jag lyfte och grannen fixade mer brädor under stolparna så balken nådde taket. Det var verkligen "piece of cake". Så där stod de som två fågelholkar, Helena och grannen ;)
Medan de klurade på hur den skulle upp det allra sista lilla biten med lite tryck och så, tog jag en paus, kollade självklart facebook ;) Såklart löste det sig oxå =)
Stöttorna som ska hålla uppe balken i varje ende bankades på plats. Sen kom momentet som skulle avgöra om vi hade lyckats... stöttorna skulle tas bort och trycket skulle släppas...
Å det gick sååå bra!! =)
Helenas ångest från de senaste veckorna släppte och tyngden på axlarna lättade en massa, så glädjetårarna visste inga gränser! ♥
Grillen startades, mat tillagades och avnjöts. Grannen som är till åren hade aldrig grillat förrän Helena bjöd honom på det för nån vecka sen. Hur är det möjligt?? Grillat är godast ju ;)
Efter maten begav sig grannen av hemåt... då kom det...
Helena hade varit tvungen att gå ut medan vi höll på att greja med balken... för att som det visade sig så hade jag sabbat hela upplägget tydligen... ;)
Tydligen hade grannen utsett sig själv till arbetsledare, fixat lyftanordning, tagit med sig hjälm och grejer så allt skulle gå rätt till, vilket var bra tänkt.
Till saken hör att jag och Helena tänker på samma sätt, även om jag är snabbare att komma till skott så att säga.
Så när jag ser hur hon förberett så kopplar jag hur hon tänkt (oftast iaf) och fortsätter där. Jag har rent allmänt en förmåga att titta på saker (problem) och se lösningar, inte alltid de perfekta lösningarna... de kommer först när man ihop med andra liksasinnade har "brainstormat" en stund =) Gillar att "brainstorma"!! =)
Men för att återgå till arbetsledaren/grannen. Som sagt efter att ha planerat och fixat i veckor så dyker jag upp... läser av situationen och sätter som vanligt igång direkt. Ingen hinner uppfatta vad som riktigt händer, men ingen lyftanordning hinns med... ingen hjälm heller (hur mycket nu den skulle hjälpa mot femtio kilo balk)... lyft-fix-lyft-fix-lyft-fix-klart!
Så gubben hann inte riktigt med tydligen ;) Vilket jag inte såg, känner ju liksom inte till hur han brukar vara/arbeta. Men Helena märkte hur "överkörd" han blev och var tvungen att gå därifrån för att inte avslöja sig och börja flabba ;) Även om Helena hade insett att det skulle bli såhär (eftersom det alltid blir så ;)) men kunde ändå inte hålla sig riktigt =)
Men han verkade inte ta illa vid sig iaf, utan verkade mest vara imponerad. Jag tyckte inte ens att jag gjorde nåt ju... värre jobb har jag varit anlitad för att göra =)
Så efter ett tag av njutning i det balkbeklädda köket och jag hela tiden satt och tittade på Helenas valv in mot vardagsrummet fick jag nog!
Valvhelvetet skulle ner, så var det bara!!! Nu är det kanske inte så att jag börjar riva ner saker hemma hos folk hur som helst... även om jag skulle vilja ibland ;)
Älskar att riva och demolera! =)
Men har nu länge hört att det jävla valvet skulle ner, eftersom jag inte kände att jag gjort nåt direkt idag och energin var på topp så satte jag fart! Det tog inte så väldigt lång tid även om det var en miljon småspik och andra hinder. Helena tyckte vi kunde göra det en annan dag... de orden triggade mig bara ännu mer, nu skulle skiten ner helt enkelt!
Så blev det! =)
Resultatet pratar för sig själv tycker jag nog. Den annars lite låga takhöjden fick sig ett lyft och genast kändes allt både luftigare och högre. Gjorde ingenting alls faktiskt. Nu är det bara den lilla väggsnutten till vänster om öppningen som ska rivas, men där fick jag tyvärr hejda mig lite, då det var el i den och kvällen var sen. Hade det varit tidigare på dagen hade jag nog löst det oxå ;)
Jag tror iaf att husägaren var nöjd, glad och lättad när hon släckte för natten idag! =)
Jag var oxå nöjd! Mest för att valvet är väck och jag fick banka och slå lite ;) Det känns alltid så jäkla bra efteråt, oavsett om man behöver avreagera sig eller ej ♥
Over and out för idag!
Kram på er!