Sov som en klubbad... i nästan tolv timmar, behövde det! ;) Nio timmars sömn på tre dygn är kanske inte det mest optimala, men vad gör det om hundra år?!?! Kul var det iaf! =)

 

Dagen segade sig fram, orkade knappt röra mig ur soffan på hela dagen, så det var väl en himla tur att jag hade tagit ledigt =)

 

På eftermiddagen ringde en uppgiven fru Jansson, hon hade precis fått beskedet att hon skulle bli förflyttad från vår rätt lugna avdelning till den avdelningen jag jobbade på innan, där jag verkligen gick sönder. Allt detta är för att vi ska sänka takten med några bilar och då är vi två personer för mycket. Det var två gubbar som skulle flytta på sig efter den vanliga turordningen. Men den ena lyckades i sista sekund slingra sig ur, varpå fru Jansson var näst på tur...

 

Det kändes som om jag hade fått en spark i magen när jag fick beskedet. Först och främst för att med min erfarenhet av den tilltänkta avdelningen sa mig att det aldrig skulle gå bra. Fina fru jansson på bandet i produktion för första gången vid femtiotre års ålder... njae, det skulle aldrig funka! Men personalen och chefen trodde att det skulle gå så bra så... hallå!?!?!?!

 

För det andra så blev jag väldigt ledsen för att vi inte skulle få jobba ihop längre, fru Jansson är min människa och min bundsförvant på vår lilla avdelning. Det kommer att bli sjukt tomt efter henne... ♥

 

Blir rasande på personalpolitiken som råder, det är inte bara ett namn på ett papper liksom... man måste ju se utefter förutsättningarna som varje individ har. Tror man att någon ska göra "karriär" på bandet vid femtiotre års ålder då är man ute och cyklar långt åt helvete faktiskt!

 

Det som gör det hela ännu mer idiotiskt, är att många runt oss har hamnat på någon form av övervintring på riktigt bra ställen, men eftersom vi jobbar inom kavalité istället för produktion så var det ingen som hade tänkt på oss, eller ens brytt sig...

 

Arg, ledsen och uppgiven, det är fan inte rätt!

 

Puss & Kram