Igår var det sista dagen för fru Jansson, halva dagen förlöpte ganska bra, men efter lunch blev det jobbigt. Jag kunde inte tänka att vi inte skulle få jobba ihop längre utan att bli ledsen i ögat även om jag lyckades hålla masken hyfsat. Själv var hon så tapper, vilket gjorde att jag verkligen försökte att inte bryta ihop. Det gick...

 

Ja, iaf tills vi kramades hejdå och gick åt var sitt håll hemåt... var helt slut när jag kom fram till träningen. Men det blev tränat och kändes temporärt bättre, men bara till dess att jag kom hem... kunde inte ens tänka på situationen utan att tårarna trillade ohämmat, helt knäckt!

 

Fick beklagat mig lite, tack! ♥

 

Det var ingen vacker syn som mötte mig i spegeln i morse precis... hualigen, svullen och snygg, yey!

 

Att komma till jobbet där alla skulle prata om det tog på krafterna och tårarna. Som tur var hade jag att göra på kontoret nästan hela dagen så jag slapp det värsta snacket. Trodde ärligt talat inte att jag skulle klara av att jobba hela dagen, men på nåt sätt gick det...

 

Det är en tung förlust och det är närmast sorg jag känner så fort jag tänker på det, samtidigt som jag tycker det är förjävligt och blir förbannad! Men det är bara att bryta ihop och försöka gå vidare, livet tar inte paus för det liksom. Det blir lättare med tiden. Håller oxå tummarna att hon hittar ett annat jobb än det tilltänkta! ♥

 

Efter en jobbig dag väntade tvättstugan och mat på Mister Tomato med fröken Lindfors, gött som vanligt! Ännu en som jag håller tummarna för vad gäller jobb. Vi hade några trevliga timmar och fick snackat ikapp oss =) Ett trevligt avslut på en jobbig dag. Tack! ♥

 

Puss & kram