Måndag morgon hade jag sovmorgon som tur var, hade jag vetat hur trött jag skulle vara efter en utställningshelg i Malmö, hade jag tagit ledigt hela dagen och legat i soffan och pillat navelludd ;) Men så blev det inte...

 

Tisdag hade jag medarbetarsamtal med chefen. Det gick både bra och mindre bra. Fick massor av beröm för arbetet jag lägger ner som inte alla gånger ligger på mig, för att jag alltid kommer med nya idéer och fixar i största allmänhet. Men det där med att ge mig jobbet jag faktiskt borde ha med tanke på vad jag redan gör, verkade det värre med. Motiveringen till det var att jag skulle tröttna på det jobbet... öh?? Knappast innan jag fått det iaf va? Istället skulle jag satsa mot högre mål... jaha liksom. Jag skulle bara välja vilken inriktning jag ville jobba vidare med framöver... som om jag bara skulle kunna välja ett jobb sen... hm... tillåt mig tvivla. Visst är det trevligt att någon tror på en, missförstå mig rätt, men jag brukar sällan tro på något förrän jag ser det, speciellt när det gäller jobbet. Dessutom har jag svårt att jobba mot ett mål som jag inte ens kan se... Min chef borde blivit politiker så som det kan snackas runt saker ;) Så om jag blev klokare efter det mötet? Inte precis. Om jag blev motiverad att jobba i det "dolda" fortsättningsvis? Inte precis. Frustrerad? Som fan!